Igår städade vi för fullt här hemma och när vi senare under kvällen skulle gå ner och hänga upp tvätten så hände det en olycka, jag och Denwer trillade i trappan.

På nått sätt så halkade jag och for rakt ner för trappan med Denwer i min famn, jag tar mig för med ena handen och försöker hålla kvar Denwer med den andra men lyckas inte hålla fast honom.

Han trillar åt sidan och slår i huvudet och kinden sen får jag tag i honom igen samtidigt som jag själv dunsar ner för trappan , får tag i hans arm och försöker dra upp honom på mina ben så han inte ska slå sig mer. Till slut når vi slutet av trappan ganska så mörbultade båda två, Ted som redan var i tvättstugan sprang ut och fick tag i Denwer för att se hur det gått med honom.

Jag tar mig haltandes upp för trappan för att hämta något svalt att lägga på bulan som Denwer fått i panna sen sätter vi oss på golvet i källaren för att lugna ner oss och trösta Denwer.

Vad fort det kan gå alltså, men vi hade nog ändå tur vi kom undan men blåmärken och ömmande leder det kunde gått värre.

Det roliga eller om man nu ska kalla det roligt, var att Ted tidigare under dagen nämnde något om att trilla i trappan och jag sa då att jag inte har trillat än.......men senare under samma dag så trillar både jag och Denwer i trappan vilket sammanträffande, känns lite konstigt att av alla dagar så¨händer det idag just när vi pratat om det.